Vex

Vex skulle helst lämnas ifred i dimman, och Shadow Isles — en fördärvad arkipelag insvept i den Svarta dimman, där döden sällan förblir slutgiltig — gör henne mer än gärna till viljes. Hon är en yordle som på något sätt hamnade nöjd i öarnas spöklika dysterhet, traskande genom dimman med en egen skugga i släptåg och inget särskilt intresse av att lämna, vilket redan särskiljer henne från det mesta annat som lever där.

Det finns ingen stor mission bakom något av det. Vex jagar inte makt eller hämnd; hon föredrar helt enkelt sin självskapade del av elände framför vad hon anser vara den tröttsamma munterheten i omvärlden — eller “normie” — världen, och hon har föga tålamod med någon som vandrar in i hennes dysterhet och förväntar sig annat. Ambition är egentligen inte hennes grej, men irritation är det uppenbarligen, och hon är snabb att kväva färg eller lycka i samma stund som det kommer nära, och behandlar en främlings goda humör som ett problem att lösa snarare än att dela.

Hennes kit är byggd för att straffa exakt den typen av intrång. Doom ‘n Gloom förstärker med jämna mellanrum hennes nästa grundförmåga så att hon skrämmer fiender och avbryter deras dashes, och markerar alla som dashar nära henne så att hon kan konsumera markeringen för ett uppföljande anfall. Mistral Bolt avfyrar en projektil som accelererar ju längre den flyger, Personal Space ger henne en sköld samtidigt som den skadar allt som kommer för nära, Looming Darkness släpper en långsamhetszon som sprider Gloom över alla som står i den, och hennes ultimate, Shadow Surge, markerar ett mål på avstånd innan hon kan kasta om den för att dascha rakt in i dem. Hon spelas i mid lane som en mage som går på vanlig mana, utan något egentligt intresse för flash eller spektakel, bara tyst, effektiv misär. Andra invånare på Shadow Isles som Hecarim hemsöker samma dimma, dock vanligtvis med betydligt mer syfte än Vex bryr sig om att ha. Öarna hyser också andra permanenta inslag, bland dem Elise, Gwen och Karthus, även om ingen av dem delar Vex’s särskilda agg mot någon annans goda humör.