Ionia

Krig brukar inte rita om en filosofi, men århundraden av det har tyst förändrat hur dessa provinser ser på sig själva. Gamla läror hävdade att den fysiska världen och andevärlden var menade att hållas i balans, vårdas snarare än att slåss om; invasionen och dess långa efterspel lämnade en generation mer van vid att dra ett vapen än att lita på att balansen håller av sig själv.

En orden känd som Kinkou håller fortfarande fast vid det äldre sättet och arbetar från skuggorna för att hindra den fysiska världen och andevärlden från att blöda in i varandra, snarare än att göra anspråk på något eget territorium. Shen, kallad Skymningens öga, är ett namn som låter som en arbetsbeskrivning: någon permanent stationerad vid den gräns han finns för att bevaka, betrodd just för att han inte begär något erkännande för det.

Några av regionens andra mästare bär den äldre balansen vidare i mildare former:

• Karma, den Upplysta, bär minnen av tidigare liv inom sig
• Rakan, Charmer, ser lojalitet och framträdande som samma instinkt
• Lillia, den Blyga blomman, är en ande som är för osäker på sig själv för att lägga märke till sin egen kraft
• Hwei, Visionären, målar känslor till något nära ett levande vapen

Andra formades av striderna istället för filosofin. Yasuo, den Oförlåtne, och Irelia, Bladdansösen, bär båda på sorg som är äldre än någon läxa om harmoni, och båda gör upp med den på nära håll, blad mot blad, snarare än genom debatt. Zed, Skuggornas mästare, bröt helt med Kinkous återhållsamhet och bestämde att försvaret av regionen innebar att använda de förbjudna tekniker som orden finns för att hålla tillbaka. Kayn, Skuggskörden, och den maskerade Akali, som själv en gång tillhörde samma orden, lämnade båda den bakom sig av skäl som provinserna fortfarande bråkar om, var och en övertygad om att de gamla reglerna inte längre passar striden framför dem.

Ingen av dem är överens om vad harmoni borde kosta. Det som en gång var ett enda, fastställt sätt att hålla den fysiska och den andliga världen i balans har splittrats i flera konkurrerande svar, burna av krigare, munkar och exil som inte längre delar en lärare. Den gamla freden är borta; något annat måste fylla tomrummet den lämnade, och dessa provinser har ännu inte bestämt vad det ska bli.