Ahri

Ahri’s kraft drivs av begär snarare än rå styrka. Som en rävliknande vastaya knuten till andevärlden kan hon förvrida känslorna hos den hon jagar och dra ut deras essens, och med den följer något extra: fragment av minnen och förståelse som för en stund blir hennes egna.

Ett rovdjur som ärvde andras förflutna

Det utbytet var en gång enkel jakt för ett nyckfullt rovdjur som tog utan att ägna mycket tanke åt vad hon fick. Den insikt hon absorberade på detta sätt var användbar, ibland överväldigande, och den lämnade henne med bitar av liv som aldrig var hennes egna vid sidan av ett förflutet hon inte längre helt äger. Essence Theft, den passiva förmågan som helar henne efter tillräckligt många kills, är ett litet mekaniskt eko av samma vana: överlevnad betald med lånat liv.

Reser för att återta det som faktiskt är hennes

Nuförtiden är sökandet viktigare än jakten. Ahri färdas i jakten på vad som än återstår av hennes förfäder och ser varje upptäckt som en chans att tränga undan lånade minnen med upplevelser hon väljer själv. Charm låter henne stoppa en motståndare mitt i steget, med samma känslomässiga manipulation som ligger i hennes natur, och den fungerar samtidigt som en inledande manöver i en strid, eftersom allierade kan följa efter det charmade målet innan det återhämtar sig. Orb of Deception och Fox-Fire gör samma trick på avstånd och på nära håll, medan Spirit Rush ger henne rörligheten att närma sig ett mål eller fly från ett, vilket ekar av ett liv i rörelse snarare än att slå sig ner; tar man bort den rusningen blir hon mycket lättare att springa ikapp, vilket är precis vad fiender lär sig att vänta på. Inom dokumentationen om Ionia, en plats som redan definieras av ärr från krig och en ouppklarad balans, passar hennes vandrande in som ännu ett försök att försonas med ett splittrat arv. Andra ionier som Akali katalogiseras från samma region, och var och en brottas med en version av samma spänning mellan gamla lojaliteter och en självvald väg.