Amumu

Ingen berättar en Amumu-historia på samma sätt två gånger, och det är liksom poängen. Han sägs vara en ensam, sorgsen figur från det forntida Shurima, som vandrar genom världen i jakt på en enda vän, trots att vänskap är det enda han är förbannad att aldrig få behålla.

Förbannelsen fungerar genom kontakt: hans beröring bringar död, hans tillgivenhet bringar undergång, och så slutar varje försök till närhet på det sätt det alltid slutar. De som påstår sig faktiskt ha sett honom beskriver något närmare ett litet, lindat lik än en person, som släpar bandage som aldrig tycks rullas upp. Bandage Toss drar honom mot det han har markerat och stunnar det vid ankomst, och Despair suger hälsa från allt i närheten bara genom hans närvaro, och förnyar samma kvardröjande Curse som hans grundattacker lägger på. Tantrum låter honom permanent stå emot en del av inkommande fysisk skada och frigöra den utåt igen, där varje träff mot honom förkortar väntetiden innan han kan göra det igen, medan Curse of the Sad Mummy binder en hel grupp i samma bandage som definierar honom, som om ensamheten själv vore smittsam och alla i närheten just hade blivit en del av hans historia vare sig de ville eller inte.

Generationer av återberättelser, sånger och folktro har lagt sig ovanpå den ursprungliga historien tills det inte längre egentligen går att skilja fakta från påhitt, vilket passar en figur vars hela väsen är uppbyggt kring saker som ingen kan komma nära nog för att verifiera. Han delar detta ursprung med det begravda imperiet Shurima, självt till hälften legend och till hälften historia, och med andra shurimanska inslag som Azir och Akshan, vars egna historier är precis lika intrasslade i samma sand, var och en en annan sorts halvsanning som öknen har hållit begravd under en mycket lång tid.