Viego

Viego styrde en gång ett kungarike som inte längre finns. För över tusen år sedan försökte han återuppväcka sin döda hustru, och försöket gick tillräckligt katastrofalt fel för att utlösa the Ruination — katastrofen som omformade regionen som nu kallas Shadow Isles, en förbannelsebelagd övärld där döden aldrig riktigt har betytt ett slut sedan dess.

Han överlevde inte försöket som en levande kung. Det som återstår är ett odött spöke som förtärs av längtan efter en drottning som varit död i århundraden, en fixering som aldrig en enda gång har släppt sitt grepp om honom.

Som the Ruined King befaller Viego Harrowings och genomsöker hela Runeterra i hopp om att hitta ett sätt att ogöra sin drottnings död, och låter the Black Mist flöda ur det som återstår av hans hjärta vart den sökningen än för honom. Senna bär spåren av samma Ruination, och Thresh tjänar honom nu direkt — två väldigt olika konsekvenser av en enda bruten ritual.

Han slåss nu som en fighter med en assassins räckvidd, lika lämpad för top lane som för mitten av den, även om ingen lane-tilldelning riktigt beskriver vad han egentligen är ute efter. Hans kit speglar den hungern efter kontroll. Sovereigns Domination låter honom ta över kroppen av vilken fiende som helst som dör nära honom, återhämta hälsa från besittningen och i praktiken ge honom ett andra liv med varje kill; Blade of the Ruined King gör bonusskada baserad på målets nuvarande hälsa och kan aktiveras för att stjäla ännu mer av den; Spectral Maw laddar upp före en dash som stunnar den första fienden den fångar; Harrowed Path låter honom hemsöka en bit terräng och gömma sig i Black Mist som ett kamouflerat spöke; och Heartbreaker, hans ultimate, teleporterar honom till ett mål för en avrättning som skickar deras allierade flygande bort från nedslaget. Passande för något som inte längre räknas som levande, drar han inte på någon mana, energi eller någon konventionell resurs alls. Inget av det får hans drottning tillbaka — det har det aldrig gjort.