Sion

Hjälten Noxus inte lät dö

Sion skaffade sig sin legend på det gammaldags sättet: genom att strypa en demaciansk härskare till döds med sina egna två händer i Noxus namn, ett imperium som mäter värde enbart i styrka. Döden borde ha varit slutet på historien. Istället vägrade Noxus att låta en hjälte av den kalibern vila, och drog tillbaka honom för att tjäna imperiet igen — den här gången utan någon kropp att tala om.

Vad som lämnats kvar bakom rustningen

Sion som återvände är inte mannen Noxus minns. Hans slakt skiljer inte längre vän från fiende, och de grova plattorna som skruvats fast på hans ruttnande kropp gör mindre för att skydda honom än för att hålla resterna av honom samman. Någonstans mellan hugg av hans yxa försöker han fortfarande minnas vem han brukade vara, men krigshjälten och vapnet Noxus återupplivade är inte längre riktigt samma sak.

Den instabiliteten syns direkt i hur han slåss. Decimating Smash belönar tålamod och låter honom ladda ett hugg som knuffar tillbaka fiender om det hålls tillräckligt länge. Soul Furnace ger honom en sköld han kan spränga på kommando, och varje dödad medan den är aktiv ökar permanent hans maximala hälsa — en obehaglig tillväxtritual byggd på död. Roar of the Slayer sliter bort rustning och saktar ner det den träffar, och Unstoppable Onslaught skickar honom farande i en enda riktning med ökande fart ju längre han laddar. Inte ens döden stoppar honom helt: hans passiva, Glory in Death, låter honom återuppstå kort efter att ha dödats, slå snabbt och läka av skadan innan hans kropp till slut ger upp för gott. Det är den tydligaste bilden av vad han blivit — en soldat som inte längre känner igen gränsen mellan att fortfarande slåss och att redan vara död. Klassad som både en Tank och en Fighter är Sion byggd för top lane, och allt han gör drar på Mana snarare än den ilska eller energi som vissa andra bruisers förlitar sig på — ett udda spår av disciplin kvar i en annars tanklös mördare.