Gnar

Innan han var något annat var Gnar frusen – inlåst i True Ice någonstans i Freljord så länge att vilken värld han än minns inte längre finns. När isen till slut släppte honom fann han ett förändrat Freljord: en hård vidsträckt värld av stridande stammar, gammal ismagi och äldre gudar som fortfarande rörde sig någonstans under snön, och han behandlade allt detta som något nytt och värt att utforska snarare än något att frukta.

Den nyfikenheten är bara hälften av det som definierar honom. Gnar är först och främst en yordle, lekfull och lättförtjust, men hans humör fungerar mindre som en stubin och mer som en ventil: trycket byggs upp genom hans passiva, Rage Gene, tills det tvingar fram en förvandling till en mycket större och mycket argare skepnad. De två tillstånden liknar knappt varandra:

• Mini Gnar – snabb och bräcklig, kastar en boomerang som kommer tillbaka med Boomerang Throw, taggar upp sig själv med Hyper för bonus-skada och fart, och hoppar över kartan med Hop, studsar av allt i sin väg.
• Mega Gnar – långsam, tålig och byggd för närstridsförstörelse, byter boomerangen mot en kastad Boulder Toss, byter Hyper mot marknedslaget Wallop och ersätter Hop med den jordskakande landningen av Crunch.

Förvandlingen är inte valfri och den är inte permanent – när han återgår måste Gnar bygga upp sin Rage från noll innan han kan bli stor igen. Hans ultimate, GNAR!, finns bara i megaformen och slungar allt i närheten i en vald riktning och bedövar alla som är tillräckligt otursdrabbade att kastas in i en vägg.

Inget i den cykeln ser avsiktligt ut utifrån, och det är poängen: Gnar planerar sina rampages lika lite som en småbarn planerar ett utbrott, han får bara slut på tålamod i det sämsta möjliga ögonblicket för den som råkar stå framför honom. Som en Fighter-Tank som håller toplane är den oförutsägbarheten precis det som gör honom så svår att planera kring.