Diana

En tro som berget försökte utplåna

Diana bär ett månskäreklingat svärd i hängivenhet till Lunari, en religion som nästan utplånades i länderna kring Mount Targon. Hon bär rustning i färgen av snö upplyst av natt, en visuell markör för den silverne månens kraft som de troende i Targon, ett berg hem för aspekter och kosmisk kraft, arbetade i generationer för att undertrycka.

Inte längre helt sig själv

Det som skiljer Diana från andra Lunari är vad som hände med hennes kropp. En kraft som tillhör en aspekt från någonstans bortom Targons höga topp lever nu inom henne, och den gåvan är anledningen till att hon inte längre är helt mänsklig. Hon arbetar fortfarande med vad kraften är ämnad för och vad den har förvandlat henne till, vilket lämnar henne fången mellan tron hon tjänar och varelsen hon har blivit.

En rival skriven i stjärnorna

Den där oupplösta identiteten spelar ut sig mest direkt i hennes relation till Leona, beskriven som star-crossed, två gestalter som dras mot och emot varandra av krafter som ingen av dem helt kontrollerar. I strid kanaliserar Diana samma spänning. Hennes passiva, Moonsilver Blade, klyver närliggande fiender vid var tredje attack och snabbar upp henne efter att ha kastat en besvärjelse. Crescent Strike markerar fiender med Moonlight, vilket låter Lunar Rush dascha till dem utan cooldown; besvärjelsen är billig och snabb att ladda om, så en missad träff kostar henne sällan mycket. Pale Cascade omsluter henne i tre detonerande klot och en tillfällig sköld som bara håller i några sekunder innan den brister. Hennes ultimate, Moonfall, drar in allt i närheten innan månens tyngd kraschar ner om en mästare fångas i indraget. Varje del av hennes kit speglar någon byggd kring drag och påverkan, som drar fiender mot sig på samma sätt som månen drar i tidvattnet, och sedan släpper lös en kraft hon fortfarande lär sig behärska.