Aphelios

Aphelios talar inte, och berättelsen behandlar den tystnaden som central snarare än tillfällig. Ett gift håller honom stum, så allt han kommunicerar till en motståndare kommer genom hans sikte och avfyrningen av en pistol snarare än genom ord, och dödar hans tros fiender utan ett eget ljud.

Inget av det skulle fungera utan hans syster Alune. Arbetande från ett avlägset tempel är hon den som designar och överlämnar vart och ett av hans fem Lunari-vapen, ett efter ett, och spelmekaniken speglar det partnerskapet direkt: The Hitman and the Seer-passiven ger honom två av de fem åt gången, ett i varje hand, Phase byter mellan dem mitt i striden, och den tomma tredje platsen i hans kit visar helt enkelt vilket vapen Alune är redo att skicka honom härnäst snarare än en egen förmåga. Calibrum markerar ett mål för ett långdistans-uppföljningsskott, Severum byter räckvidd mot uthållighet, och vart och ett av de återstående vapnen bär sin egen distinkta effekt ovanpå en matchande basattack, så paret han håller i stunden avgör hur striden faktiskt utspelar sig.

Moonlight Vigil, hans ultimate, avfyrar en koncentrerad stöt som applicerar vilken unik effekt hans nuvarande huvudhandsvapen än bär, vilket innebär att hans enskilt kraftfullaste drag definieras helt av vilket vapen Alune senast har satt i hans händer. Han dödar för sin tro i nästan total tystnad, guidad hela tiden av en syster han inte kan tala direkt med, och månen ovanför är den enda konstanten som binder dem båda samman. Hans väg går genom Targon, en miljö byggd kring himmelsk kraft och kosmisk mystik som passar ett vapen styrt av månsken snarare än av sin egen röst, eftersom nästan inget med honom är begripligt utan att räkna in systern som står bakom det.