Urgot

Urgot’s historia börjar med en yxa, inte med de kedjor han är känd för. Som bödel i Noxus’ tjänst utförde han imperiets avrättningar i flera år och skaffade sig rykte om att vara en av dess mest effektiva mördare. Den tjänsten tog slut när Noxus bestämde att han var mer användbar som ett varnande exempel än som anställd: fråntagen sin rang, bunden i järn och kastad i Dredge, en fängelsegruva grävd i marken under Zaun.

Dredge var tänkt att knäcka honom. Istället lärde den honom något som imperiets version av styrka aldrig hade täckt. När en katastrof slet upp gruvan kröp Urgot inte tillbaka till Noxus för att återinsättas — han stannade i Zaun och började bygga något eget av spillrorna. Han rör sig nu genom understadens kriminella undre värld som en dom som väntar på att verkställas, och använder samma kedjor som en gång höll honom själv för att resa upp dem han dömer som ovärdiga. En kämpe byggd för att hålla en linje lika mycket som att straffa den, spelar han från top lane och drivs av vanlig mana, en märkligt alldaglig resurs för en figur som annars har slutat likna något mänskligt.

Hans kit läses som en förlängning av den domen. Echoing Flames låter hans mekaniska ben bryta ut i eld under vanliga attacker och under Purge, en kanaliserad salva som saktar ner honom medan han avfyrar mot den han redan träffat — varje ben håller reda på sin egen cooldown separat, så att sikta in Corrosive Charge eller Disdain för att utlösa flera ben samtidigt är där en stor del av hans skada faktiskt kommer ifrån. Disdain låter honom också dundra genom mindre fiender och fysiskt slunga en champion ur hans väg, medan Fear Beyond Death, en kemiborr avfyrad mot ett isolerat mål, blir en ren avrättning när offrets hälsa faller under en fjärdedel — den som träffas gör bättre i att hålla sig över den gränsen än att försöka överheala den. I en stad där Dr. Mundo bara är ett av flera hemodlade monster har Urgot utsett sig själv till den som avgör vem i Zaun‘s djup som får överleva.