Talon

Ingen i Noxus lärde Talon att slåss av tradition; gatorna gjorde det, och de gjorde det inte försiktigt.

Innan han bar ett namn värt att frukta var han en pojke som tvingades stjäla, slåss och döda bara för att få se ännu en dag i imperiets undre värld. Den uppväxten formade någon utan intresse för öppen strid: Talon slår till från skydd och är borta innan ett larm hinner ljuda, en metod som gjorde honom värdefull nog för att familjen Du Couteau skulle ta in honom. Under deras baner tjänar han nu Noxus direkt, jagar fiendens befälhavare och mästare, och gör upp med varje noxian som väckt hans herrars vrede. Det är en passande syssla för ett imperium byggt på tanken att styrka av alla slag, även den tysta sorten, är det som förtjänar en plats i toppen.

Som en assassin byggd för Mid lane och driven av Mana läser hans kit som en checklista för den sysslan. Noxian Diplomacy sluter avståndet med ett språng innan den levererar ett hugg som blir brutalt på närstridsavstånd. Rake kastar ut en spridning av dolkar och drar tillbaka dem genom samma mål, där återfärden träffar hårdare och saktar ner alla den fångar. Assassin’s Path är hans signaturgenväg, som slungar honom över väggar och strukturer på kort cooldown, även om terrängen han använder blir oanvändbar för honom igen en tid därefter. Shadow Assault, hans ultimate, sprider ut klingor runt honom medan han blir osynlig och kallar sedan tillbaka dem till platsen där han dyker upp igen, med skada som konvergerar på hans egen position i samma stund som han åter blir synlig. Blade’s End knyter ihop kitet passivt genom att stapla Wound på alla han skadar tills en tredje stack förvandlar hans nästa attack till en kraftig blödning. Rivaler som Cassiopeia och Ambessa känner honom främst som ett namn fäst vid en kropp som redan ligger på marken, vilket är precis det rykte Noxus byggde honom för att ha.