Locke

Corvin Locke valde inte exorcism som en kallelse så mycket som han ärvde den. Uppvuxen bland demaciska ockultister genomsyrade av hemlighetsmakeri och självrättfärdigande, växte han upp med att se vuxna ljuga om det mörker de påstod sig bekämpa för alla andras skull. Även efter att han lämnat det hushållet bakom sig, lämnade vanan att leta efter dold röta honom aldrig. Den uppväxten lämnade honom med en obekväm slutsats: demoner skapar inte de värsta delarna av människor, de svarar bara på det som redan finns där.

Lockes svar på den insikten är rakt på sak och upprepas: avslöja rötan under ytan, själ för själ, tills världen blir en aning mer ärlig av det, vare sig den vill eller inte. Han utför sitt uppdrag med en uppsättning verktyg byggda för konfrontation snarare än subtilitet.

• Silver Stake — hans attacker biter hårdare mot fiender som redan är nära döden, vilket belönar obevekligt tryck framför tålamod.
• Ritual Nails — kastade Soul Nails markerar mål som Locke senare kan konsumera för bonusskada.
• Soul Ignition — en självstraffande burst av Attack Speed och Move Speed som kostar honom hälsa direkt och betalar tillbaka en del av den över tid.
• Ashen Pursuit — en teleport invävd i en dash, vilket låter honom minska avståndet innan någon hinner förbereda sig.
• Purgatory — en bindande artefakt som kan avrätta försvagade fiender direkt och blir starkare för varje champion den förseglar.

Han tillhör ingen enskild nation nu utan vandrar fritt över Runeterra snarare än i kungariket som fostrade honom och ljög för honom i samma andetag. Andra vandrare lyder under lika lite, från Aatrox till Bard, alla frigjorda från varje trons auktoritet. För Locke är just det avståndet hela poängen — ju längre han kommer från Demacias version av sanningen, desto tydligare blir hans egna förbjudna riter för honom. Det är ett ensamt sätt att leva, men Locke verkar ha funnit sig i bytet.