Historien om Ivern
Inte varje vandrare i Runeterra är helt mänsklig, och Ivern Bramblefoot är beviset på det. Halvt man, halvt träd, han rör sig genom vildmarken som de flesta människor rör sig genom bekanta gator, och behandlar varje snår och sänka som värd att besöka snarare än att bara passera. De som kallar honom den Gröne Fadern gör det för att han vårdar skogarna han vandrar genom, och lämnar dem fylligare och underligare än han fann dem.
Hans kunskap sträcker sig till saker som de flesta champions aldrig bryr sig om att lära sig: vilken klängväxt som lyssnar, vilken varelse som är skyldig en tjänst, vilken fjäril som kan anförtros att bära en viskad hemlighet från en lund till nästa. Han har vänskapsband med de ting som växer, flyger och kryper över vildmarken i Freljord och bortom den, och delar med sig av visdom till resenärer på ett sätt som tenderar att lämna dem mer förvirrade än upplysta. Ivern är inte fientlig, egentligen — han arbetar helt enkelt på en tidsskala och logik som tillhör skogen snarare än människorna.
Samma filosofi genomsyrar hur han strider. Rootcaller låter honom snärja en fiende med frammanade rankor så att allierade kan sluta upp bakom träffen, medan Brushmaker förvandlar buskage till bakhållspunkter som belönar den som står i dem med bonusskada. Triggerseed sträcker hans beskyddande instinkter utåt och lindar in en allierad i en sköld som straffar angripare om den lämnas orörd. När stunden kräver något större tillkallar han Daisy, en Sentinel med så starkt band att hon lyder hans kommandon i strid. Inget med Ivern för tankarna till erövring; han odlar, inte hävdar, och skogen är både hans hem och hans sak.
Mekaniskt är Ivern byggd som en support som lika gärna kan flexa in på midlane, och han använder mana som de flesta andra trollkarlar trots att nästan inget annat hos honom liknar en konventionell mage. Hans passiv, Friend of the Forest, gör att han aldrig behöver slåss mot icke-episka djungelmonster och låter honom istället odla magiska lundar på camperna istället för att rensa dem som alla andra junglers. Om de får stå tillräckligt länge släpper lundarna helt fri monsteret inuti — ännu en liten vänlighet från en champion som verkar sakna förmåga att lämna en vildmark i sämre skick än han fann den.
GalleriIvern-konst


