Fiddlesticks

Något har vaknat i Runeterra. Det är gammalt, och det har inget intresse av att bli förstått.

Fiddlesticks tillhör inte en nation på samma sätt som de flesta champions gör; det smyger längs kanterna av det mänskliga samhället över Runeterra självt och driver mot platser fyllda av paranoia, för paranoia är vad det livnär sig på. Det bär en taggig lie, lika mycket hopfogad som byggd, och det skördar rädsla på samma sätt som andra varelser skördar grödor.

De som överlever ett möte med det kommer sällan därifrån omärkta; de som har oturen att leva igenom det lämnas med krossade sinnen snarare än någon historia värd att berätta. Det annonserar sig, när det nu besvärar sig med att annonsera sig alls, genom ljudet av en kråkas skri eller en halvmänsklig form som skymtas i ögonvrån.

Dess förmågor bär med sig samma tysta skräck in i striden. A Harmless Scarecrow, dess passiva, ersätter dess trinket med fågelskrämmseffigier, en liten, oroande detalj som passar en varelse byggd helt och hållet av förklädnad. Terrify slår en gömd eller utvald fiende med skräck och tvingar dem att fly. Bountiful Harvest tömmer alla i närheten på hälsa innan den avslutar med en burst av execute-skada. Reap slår mot ett område, saktar ner alla den träffar och tystar alla som fångas i dess mitt. Dess ultimata förmåga, Crowstorm, omger den med en flock kråkor som sliter i varje fiende som står i området. Inget med Fiddlesticks inbjuder till en enkel förklaring. Till skillnad från de flesta champions finns det inga fältanteckningar om hur allierade eller fiender bör närma sig den i en strid — en frånvaro som passar något vars hela natur gör motstånd mot att studeras eller fastställas överhuvudtaget. Ingen fraktion gör anspråk på den, ingen uppteckning förklarar var den kom ifrån, och inget mönster förutser tillförlitligt var den dyker upp härnäst. Den återvänder helt enkelt, igen, närhelst rädslan har haft tid att växa någonstans nytt, och försvinner lika fullständigt när den har ätit.