Briar

Black Rose offentliggör inte sina misslyckanden, men Briar är ett av dem som blivit kött och blod. Hon var ett experiment som gick fel från början, hennes blodtörst var så långt bortom allas kontroll att hennes skapare behövde en särskild skampåle bara för att hålla hennes frenetiska sinne fokuserat på något överhuvudtaget.

Åren gick med henne hållen så i Noxus, innesluten snarare än botad. När hon till slut bröt sig loss från bojorna som byggts för att hålla henne hade inget med hungern som drev henne förändrats, bara det faktum att ingen fanns kvar som kunde styra den. Hon lyder ingen nu, jagar vilken blandning av kunskap och blod hennes instinkter pekar henne mot, och hon njuter uppenbarligen av friheten att ge efter för den hungern även när det visar sig svårt att tygla den igen.

Hennes kit känns som om skampålen aldrig riktigt släppte taget. Crimson Curse staplar en blödning på allt hon träffar och helar henne mer ju lägre hennes egen hälsa blir. Head Rush stänger avståndet och stunnar med ett vapen hon, med en del mörk humor, kallar Heel Wheel of Pain. Blood Frenzy krossar hennes återhållsamhet helt och skickar henne efter närmaste fiende på ren instinkt. Chilling Scream är ögonblicket då hon klamrar sig fast vid lite kontroll, byter ut frenesin mot ett långsamt skrik och skyddar sig själv från skada. Certain Death, hennes ultimate, märker en enskild champion som byte och drar henne rakt till dem, medan alla andra i hennes väg sprids. Noxusfränder som Darius värderar styrka som en principsak; för Briar var det aldrig en princip, bara en hunger som ingen lyckades fullt ut stänga in.

Hon har slagits på top lane eller ibland mid, och drivs av Fury istället för Mana, en resurs som speglar hennes egen uppbyggda vrede mycket bättre än något mätbart och återladdningsbart någonsin skulle kunna. Bland Noxusfränder som Ambessa, som kommenderar genom disciplin, är Briar en påminnelse om att Noxus också producerar styrkor som ingen riktigt lyckas kommendera alls.