Berättelsen om Anivia
Anivia ser inte döden som ett slut. Som en bevingad ande född ur is och obeveklig vind har hon gått igenom cykeln av liv, död och återfödelse tillräckligt ofta för att återfödelse helt enkelt är hur hennes kit förväntar sig att en strid ska gå: ta dödlig skada, förvandlas till ett ägg, kom tillbaka med full hälsa och börja nästa konfrontation som om den förra aldrig hade hänt.
Skyddshelgon först, halvgud sedan
Rollen betyder mer för henne än gudomligheten bakom den. Hon använder sin elementära kraft specifikt för att stoppa alla som hotar hennes hemland, och nordens stammar ser inte en avlägsen gudom när de tittar på henne utan snarare en beskyddare som råkar behärska själva vintern. Flash Frost fryser ett mål innan det exploderar i en vidare kaskad, Frostbite gör extra skada på allt som redan kylts ned av den isen, och Glacial Storm låter en långsam snöstorm regna över alla som stannar nära ett bo hon redan har gjort anspråk på. Crystallize låter henne helt enkelt stänga av en väg i stället för att slåss om den, vilket hon använder lika fritt för att skydda sitt eget ägg som för att fånga en inkräktare.
En symbol skapad för att offras
Hon strider med insikten att varje offer göder nästa återkomst, och att hennes minne överlever varje enskild död, vilket är en märklig sorts tröst för de stammar som ser henne både som hopp och som ett tecken på stundande förändring. Hennes hem i Freljord delas med andra inhemska gestalter, däribland Ashe, vars egen stam ser till gamla legender på ungefär samma sätt som norden ser till Anivia, och Braum, ännu en beskyddargestalt som samma hårda land har frambringat, var och en ett svar på nordens ständiga behov av något värt att tro på under en lång, hård vinter.
GalleriAnivia-konst


