Swain

En krympling som tog ett imperium

Jericho Swain styr Noxus, ett imperium som bara respekterar styrka, trots att han förlorade sin vänstra arm och nästan sitt liv i de joniska krigen. Att bli störtad borde ha gjort slut på hans ambitioner. Istället kom han tillbaka med en demonisk ersättning för armen han förlorat och tog tronen genom ren skoningslöshet, vilket bevisade imperiets egen logik mot det.

En general som ser det andra inte kan

Swain leder fortfarande från frontlinjen, vilket är ovanligt för en härskare med hans nivå av politisk kontroll, och det är inte vårdslöshet — han spejar efter ett mörker som bara han kan uppfatta, skymtat genom fragment som samlats in av korpar som pickar i liken som lämnats kvar efter varje strid. Det är ett oroande sätt att samla in information, och det innebär att Swain förstår det kommande hotet bättre än någon som står vid hans sida, till priset av att vara beroende av de döda för att alls se det.

Fienden närmast hemmet

Vad Swain än egentligen förbereder sig för, är den djupaste hemligheten bakom allt att den verkliga faran inte är extern — det är något inom honom. Den spänningen förs vidare in i hans kit: hans passiva, Ravenous Flock, låter hans korpar samla Soul Fragments som helar honom och permanent ökar hans maximala hälsa, medan Vision of Empire markerar fiender och matar honom med fler av samma fragment. Death’s Hand tränger genom rader av fiender och gör mer skada ju fler projektiler som träffar, och Nevermove skickar ut en våg och tillbaka igen, rotar någon den fångar innan den låter Swain dra in dem. Demonic Ascension, hans ultimata förmåga, får honom att förvandlas helt, dränera hälsa från allt i närheten och släppa lös Demonflare för att straffa alla som fortfarande är nära. Han har dock en orolig allierad i detta: LeBlanc, ett partnerskap byggt på bekvämlighet snarare än förtroende, passande en härskare som verkar villig att använda vem som helst, inklusive sig själv.