Veigar

En yordle som växte ur yordlemagin

Veigar började som en vanlig, fritt sinnad invånare i Bandle City, yordlernas undflyende hemrike som glider in och ut ur den dödliga världen. Det som skilde honom från mängden var rastlösheten: han ansåg att yordlernas egen magi var alltför begränsande och sökte sig i stället till något mycket äldre — uråldrig trolldom begravd i texter som nästan alla andra för länge sedan glömt. Det han grävde fram omformade honom till en envis, oändligt nyfiken mästare inom mörk trolldom, fortfarande fascinerad av universums djupare mysterier även efter allt han redan lärt sig.

Ond, enligt honom själv

Veigar anser sig själv vara genuint och genomgående ond — en etikett han verkar njuta mer av än motsätta sig. Det som komplicerar den självbilden är den inre moral han uppenbarligen fortfarande bär på, en som får andra att ifrågasätta hur ond han egentligen är bakom teatern. Hans kit lutar sig ändå in i rollen, och det belönar tålamod framför vårdslöshet: hans passiva, självironiskt döpt till Phenomenal Evil Power, blir permanent starkare varje gång han träffar en mästare med en besvärjelse eller får en takedown, och dessa stackar förkortar direkt cooldownen på Dark Matter, massan av mörk energi han släpper på en målplats — farlig, men undvikbar om en motståndare uppfattar ljud- och visuella signaler innan den landar. Baleful Strike genomborrar de två första fienderna i sin väg och belönar honom permanent med ability power för varje kill, Event Horizon böjer rymden till en bur som bara stunnar fiender som fångas precis vid dess ytterkant, och Primordial Burst, hans signatur-execute, slår hårdare ju lägre dess träffpunkts hälsa redan har sjunkit. Han är, enligt de flesta, en av de mer ömtåliga magikerna i Runeterra, och lutar sig tungt på mana och cooldown reduction för att hålla hela cykeln igång. Andra yordles som Teemo kommer från samma hörn av världen, även om få av dem delar Veigar’s speciella hobby att hamstra förbjuden magi.