Qiyana

Att vara sist i kön har aldrig hindrat Qiyana från att bete sig som om hon redan satt på tronen.

Ixaocan, djungelstaden i hjärtat av Ixtal – en djungelnation som håller sig gömd från resten av Runeterra medan den behärskar elementarmagi – ger inte sin tron till vem som helst. Att nå Yun Tals högsäte innebär att överleva varje släkting som står närmare i turordningen, och Qiyana föddes själv flera steg bakom den linjen. Det har inte på något sätt dämpat hennes ambition. Hon behandlar varje hinder mellan sig och makten som något som ska undanröjas snarare än förhandlas bort, och hennes behärskning av elementarmagi ger henne medlen att göra precis det.

Qiyana spelar som en assassin i mid lane och använder mana för att driva ett kit som lever och dör på hur väl hon läser terrängen runt omkring sig. Det märks i hur hon bär sig själv lika mycket som i hur hon slåss. Terrashape låter henne dascha in i position samtidigt som hon förhäxar sitt vapen med vilket element hon än tar från marken intill, vilket förstärker varje attack och förmåga som följer så länge förhäxningen håller. Elemental Wrath ändrar sin bonus effekt för att matcha det elementet när hon svingar sitt vapen, och Audacity daschar henne in på en fiende för att skada dem direkt, och stänger luckor som annars skulle låta ett mål fly. Supreme Display of Talent, hennes ultimate, skickar ut en chockvåg som detonerar alla element hon redan har placerat, och stunnar och skadar alla som fångas i närheten. Royal Privilege, hennes passive, belönar den första träffen mot vilket mål som helst med bonusskada — ett litet mekaniskt eko av en flicka som anser sig ha rätt till mer än hennes födelseordning tillåter. Hon ser sig själv som Ixaocans största elementalist, och enligt hennes egen logik borde det ensamt vara värt ett imperium, inte bara en stad. Huruvida Ixtal håller med är en helt separat fråga.